Peter: Använder du dig av hypnosorienterade metoder kan du göra det på olika sätt. Det kallas heterohypnos då du med hjälp av en hypnoskunnig coach och hypnoterapeut låter dig förflyttas in i hypnotiska tillstånd. Men du kan lära dig att med hjälp av självhypnostekniker på egen hand försätta dig i hypnotiska tillstånd och ta dig ut ur dem.
Vivi: Har människor olika förmåga att lära sig självhypnos?
Peter: Ja. Skillnaderna beror främst på tre omständigheter:
• hur van du är att arbeta med dig själv med hjälp av kognitiv mental träning, meditation och liknande
• om du har negativa och andra onödiga tankar som i sin tur ger upphov till onödiga känslor, föreställningar och onödig kroppslig aktivitet som t.ex. onödiga spänningar
• om dessa har sitt ursprung i icke-färdigbearbetade upplevelser.
Vivi: Om jag har negativa och andra onödiga tankar blir det alltså ett större arbete för mig att lära mig komma in i hypnotiska tillstånd.
Peter: Ja, det blir det. Hur stort arbete det blir beror på
• hur omfattande de är och
• om de enbart är en produkt av vanor eller har djupare rötter i form av icke-färdigbearbetade upplevelser.
Vivi: Kan du ge ett konkret exempel på den här skillnaden?
Peter: Tänk dig t.ex. en person som röker. På samma sätt som kroppen kan bli förgiftad av nikotin kan den bli förgiftad av negativa tankar. Men orsakerna till rökningen kan ligga olika djupt. Kanske rökaren en gång i tiden tillhörde ett ungdomsgäng där alla började röka för att det var ”inne” att göra det. På det sättet etablerades en vana som sedan kan vara nog så krävande att bryta eftersom det även rör sig om ett fysiologiskt beroende. Men det är trots allt inte lika krävande som för den som börjat röka och fortsätter att göra det på grund av negativa upplevelser som behöver bearbetas.
Vivi: Som till exempel?
Peter: Det kan t.ex. handla om att du inte alltid upplevt att du fått den omsorg du behövde när du växte upp. Rökningen fyller då en funktion. Den utgör en tröst och ett substitut för den omsorg du saknat och fortfarande saknar på ett djupare plan, d.v.s. ditt inre barn saknar den. Rökningen är då inte bara en produkt av en dålig vana.
Vivi: Men kan man veta på förhand vad som gäller?
Peter: Nej, det visar sig. Är det så att någon typ av symptom som t.ex. ångest försvinner i och med att du observationstränar tillräckligt mycket och länge har de negativa tankar som finns under den bevisligen inga djupare rötter i form av icke-färdigbearbetade upplevelser. Då är den enbart en vana som är en produkt av negativa tankar.
Vivi: Problemen kan alltså ligga olika djupt, som i lager.
Peter: Precis. Då du börjar arbeta med dig själv med hjälp av observationsmetoden skalar du till att börja med bort de översta lagren av problematiken bestående av symptom som uppstått på grund av vanemässigt betingade negativa tankar. De har i sin tur ofta tillkommit för att du har icke-färdigbearbetade upplevelser i botten t.ex. från barndomen.
Vivi: Hur visar det sig om problemen ligger djupare?
Peter: Genom att din träning automatiskt glider över i bearbetning. d.v.s. i terapi.
Vivi: Gör du något speciellt för att det ska ske?
Peter: Nej, det är din inre del, ditt s.k. undermedvetna, som styr processen.
