Vivi: När jag tänker på alla mina problem förstår jag egentligen inte hur jag klarat att vara mamma, att sköta jobbet och allt annat så bra som jag faktiskt tycker att jag gjort.
Peter: Men det förstår jag. Du har så mycket friskt i dig. Det är viktigt att du ser det friska i dig och det är viktigt att du ser dina symptom som rationella i den meningen att de har en funktion att fylla.
Vivi: De verkar inte alls rationella. Vad kan de ha för funktion?
Peter: Ångest och andra symptom är som en röd lampa som börjar lysa då din inre del anser att åtgärder behöver vidtas.
Vivi: Min varningslampa har lyst ganska länge men jag har inte förstått varför.
Peter: Ångest bottnar i en gammal rädsla och lämnas den obearbetad över längre tid förvandlas den till ångest.
Vivi: Kan du förklara närmare.
Peter: Tänk dig att du befinner dig i närheten av ett lejon i den afrikanska djungeln. Då är det både naturligt och önskvärt att du blir rädd. Rädslan för lejonet kan då i bästa fall göra att du lyckas förflytta dig från den farliga plats där du befinner dig. Men om du fortfarande tjugo år efter att du varit i djungeln är rädd för att möta lejon då du går ut på stan kan rädslan ha övergått i ångest, för den gör det när den existerat över en längre tid. Efter ett tag kanske du inte längre kommer ihåg var den har sitt ursprung. Den ångest du nu kan känna när du rör dig på stan kan inte anses vara en adekvat känsla eftersom sannolikheten för att ett lejon ska dyka upp där är försvinnande liten.
Vivi: Då du menar att rädslan en gång i tiden var befogad men är det inte längre.
Peter: Precis. Rädslan kanske även har förgrenat sig och lett till ångest för en eller flera andra saker. Alternativt kan den ha blivit mer diffus d.v.s. inte riktad mot något speciellt.
Vivi: Den kan även komma till uttryck i kroppsliga symptom.
Peter: Ja, vi har ju uttrycket ”Kroppen är själens spegel”. Faktum är att du inte kan tänka en enda tanke, känna en enda känsla eller skapa en enda föreställning utan att den påverkar din kropp på ett eller annat sätt. Kroppen är din inre dels språkrör.
Vivi: Men vad är det som gör att den röda lampan tänds?
Peter: Livet ställer hela tiden nya krav och du känner helt naturligt att du vill leva upp till dem efter bästa förmåga. Men det finns kanske samtidigt något som hindrar dig från att göra det. Du känner att du inte klarar att gå vidare med mindre än att du gör något åt det som belastar dig sedan tidigare. Så här långt har det gått bra, trots det som legat och bromsat i din inre del, men inte längre. Då säger din kropp till, den börjar uppvisa symptom.
Vivi: Då har man ju drastiskt uttryckt kniven på strupen.
Peter: Ja, det finns en bok som heter ”Att må dåligt är en bra början” . Det är helt riktigt.
1 Förf. dr. Bengt Stern (1930-2002) blev känd bl.a. för sina ”Möt dig själv”-kurser. Jonas Sandberg höll kurser tillsammans med honom i början av 1980-talet.
