”Jag är en idiot”, säger min klient Vivi då hon kommer in till min mottagning. Min frågande uppsyn får henne att genast motivera sitt påstående. Hon berättar hur hon nyss betedde sig då hon besökte toaletten i väntrummet, hur hon inte vågade låsa dörren utan i stället krampaktigt höll i dörrvredet för att förhindra att någon kom in. Hon hade visserligen tänkt att det går att banka på dörren om den skulle gå i baklås men ändå varit rädd för att ingen i så fall skulle höra hennes nödrop och hon skulle bli sittande där ensam och hjälplös, vem vet hur länge.
Detta är inte Vivis enda problem men det får illustrera hur alltför många av oss ofta resonerar och reagerar. Hennes replik och beteende ger anledning till två viktiga frågor:
1/ Varför säger Vivi att hon är en idiot?
2/ Hur kan hon få hjälp med att bli kvitt sin fobi?
I denna artikel tar vi upp den första frågan för att i en senare visa hur hon med hjälp av hypnos kan bli kvitt sina fobiska problem.
Vi stöter ibland på påståendet ”Vi är vad vi tänker”. Det sägs att Buddha uttalat de orden. Frågan är om Buddha ville att vi skulle tolka hans uttalande bokstavligt eller symboliskt, d.v.s. i det senare fallet att han ville göra oss medvetna om att det är vi själva som genom det vi tänker bygger vår identitet, vår personlighet, vårt jag, den vi tror och tänker att vi är. Det är viktigt att skilja på karta och terräng. Kartan representerar här den vi tänker eller föreställer oss att vi är, men den kan aldrig bli en fullständig beskrivning eller föreställning av den vi i realiteten är.
Vi upphör inte att finnas till då vi är fria från tänkande. När vi varken tänker eller känner utan bara är kan vi fortfarande uppleva att vi finns till. Faktum är att vi kan göra det mer då än annars.
Då vi lär oss att observera våra tankar upplever vi att de existerar utanför oss själva. Eftersom vi kan observera att vi tänker när vi tänker och också vad vi tänker kan vi omöjligen vara våra tankar. Vi kan med fördel se dem som våra redskap, instrument eller verktyg med vars hjälp vi kan vara verksamma i den mentala och fysiska världen.
Identifierar vi oss med våra tankar, d.v.s. tror vi att vi är våra tankar, blir följden att vi även identifierar oss med våra problem. Många av våra problem bottnar i just detta. Vi tror på vad tankarna säger och drabbas av det. Då kanske vi som Vivi säger ”Jag är en idiot”, vilket visar att vi inte har distans till våra tankar. Om vi däremot säger t.ex. ”Ibland kan jag tänka att jag är en idiot” eller ”Det kan dyka upp tankar som påstår att jag är en idiot” markerar vi att vi förstår att vi inte är tankarna. Bara för att tankarna säger så behöver Vivi inte vara en idiot. Tankarna kan faktiskt ha fel. De kan verka så säkra på sin sak men de är inga människor med hjärna och vilja, även om det kan verka så, utan ett eko av oss själva, något vi själva skapat. Blåser vi på dem faller de som korthus. Det visar sig då att det inte finns något bakom.
Lika litet som en författare är den bok hon skrivit och lika litet som en konstnär är de tavlor hon målat, lika litet är vi själva de tankar vi skapar, har skapat eller kommer att skapa. En del uttryck ger en bra beskrivning av verkligheten, andra inte. Vi säger att vi har tankar – ett bra uttryck. Vi säger inte att vi är våra tankar. Vi äger dem till hundra procent så vi kan göra med dem vad vi vill.
Ser vi våra tankar på detta sätt förstår vi att vi också kan göra oss av med dem vi vill bli kvitt och vi kan skapa nya som får oss att må och fungera bättre. Kan vi inte hålla denna distans till tankarna kan vi uppleva att de tar över och börjar styra oss i stället för tvärtom. Vi blir offer för våra tankar. Vivis tankar säger ”Dörren kan gå i baklås. Kanske ingen hör när jag bankar”. Påståenden om framtiden som tankarna rimligtvis inte kan veta något om.
Tankar som vi tänkt tillräckligt många gånger blir automatiserade och dyker upp av sig själv och påstår saker. De utmålar allt hemskt som kommer att hända, de tvingar oss kanske att kolla saker och ting upprepade gånger. Kort sagt, de kan måla f-n på väggen och få oss att känna oss illa till mods.
Genom att vi förstår att vi inte är våra tankar och att det är vi som skapat dem inser vi att vi faktiskt har makten över dem. Våra tankar styr oss bara om vi låter dem göra detta. Problemet är därför egentligen aldrig att tankarna styr över oss utan att vi ofta inte förstår och därför heller inte känner vem som i realiteten alltid är chefen.
Det viktiga är alltså hur vi förhåller oss till våra tankar, Hela tiden är det vi själva som står bakom dem och verkar genom dem. Är de negativa leder de oss på avvägar, är de konstruktiva hjälper de oss vidare. Om vi tänker något negativt – t.ex. jag kan ingenting, jag klarar ingenting, jag är en hopplös människa – kan vi skapa negativa känslor som i sin tur resulterar i kroppsliga symptom som spänningar eller en klump i magen, och föreställningar/inre bilder som motsvarar dessa tankar. Tankarna styr i hög grad över känslorna, föreställningarna och kroppen. Även det motsatta gäller, men tankar väcker i högre grad känslor än tvärtom.
När Vivi berättar om sina plågsamma tankar kommer hon att tänka på en lek hon lekte som barn. Man skulle gå en sträcka från en punkt till en annan utan att tänka på en skär elefant. På detta sätt försöker många av oss bli av med obehagliga och negativa tankar utan att lyckas. Den s.k. positiva psykologin som tycks ligga i tiden uppmanar oss att ersätta våra negativa tankar med positiva. Det är självfallet bättre att tänka positivt än negativt. Men inriktar man sig bara på att tänka positivt är risken att man lägger de positiva tankarna ovanpå de gamla negativa. Då blir det som att försöka plantera blommor innan man rensat bort ogräset. Så snart du slutat tänka positivt lyser de negativa tankarna igenom eftersom du egentligen aldrig tagit bort dem. Visserligen kan i ärlighetens namn positiva tankar i viss utsträckning fungera som ogräsbekämpningsmedel, men det finns mer effektiva metoder. Det vi försöker undvika eller tränga bort fortsätter att leva inom oss och påverka vårt liv. Men genom att vi lär oss ta kommandot över de tankar vi skapar kommer de negativa och onödiga att försvinna för gott.
Min metodik går ut på att jag inte uppmanar Vivi – och ingen annan heller för den delen – att låta bli att tänka negativa tankar och inte heller att försöka ersätta dem med positiva. Jag föreslår i stället att hon lär sig att observera alla de tankar som dyker upp. Att observera innebär att ställa sig utanför tankarna, betrakta dem på avstånd och på så sätt avidentifiera sig med dem. När vi lär oss observera våra tankar inser vi att det att observera och att identifiera sig med ett objekt är varandras motsatser. Identifikation är att bli ett med något. Observation är att separera sig från något så att man kan betrakta det på distans. Man skapar alltså ett visst avstånd mellan sig själv och det man fokuserar på. Då man är observatör är man subjektet som betraktar objektet.
I boken The power of focusing rekommenderar Weiser Cornell oss att säga ”hej” (Hello!) till alla tankar och känslor som dyker upp. Det spelar ingen roll hur vi formulerar oss bara vi har rätt grundinställning till våra tankar. Vi möter dem, accepterar att de finns och vad de är, observerar dem som något vi själva skapat. Vi vet att vi står över tankarna. Det talas visserligen om tankekraft och det sägs att tankar kan förflytta berg. Men dessa uttryck är missvisande eller egentligen direkt felaktiga. Det är vi själva som har kraften, inte tankarna.
Observatören i oss är den första viktiga kompetensen vi behöver utveckla för att bli kvitt de onödiga tankar som kan ligga till grund för åtminstone en del av våra problem. Observationsträningen utgör därför det första steget i den mentala träning jag lär ut. Hur vi genom att observera kan komma in i hypnotiska tillstånd och efterhand allt djupare inom oss själva tar vi upp i en följande artikel.
Jonas Sandberg
