Vivi: Du har sagt att när jag i tillräckligt hög grad är observatör sorterar mitt undermedvetande, min inre del, bort de tankar, känslor, föreställningar och fysiska rörelser och reaktioner som den anser onödiga.
Peter: Ja. Till det onödiga hör det som du upplever som direkt negativt. Och samtidigt som den “observerar bort” det som är negativt och onödigt lyfter den fram det den anser viktigast för att du ska må och fungera så bra som möjligt.
Vivi: Kan du ge ett exempel på att “observera bort”?
Peter: OK. Jag satt på mitt kontor i Oslo och samtalade med en man. Han talade om för mig hur irriterad han var över alla ljud: hissen som satte i gång, människor som pratade i korridoren utanför och larmet från en byggarbetsplats i närheten. Medan vi satt där insåg jag att även jag, d.v.s. egentligen bara min inre del, registrerade ljuden men trots det hade jag inte störts av dem eftersom de inte väckte några tankar hos mig. Varken min yttre eller inre del ansåg tydligen att det fanns någon anledning att reagera.
Vivi: Jag förstår. Men kan jag genom observationsträningen även lära mig att göra mig kvitt djupt ingrodda onödiga vanor – eller rättare sagt plågsamma ovanor?
Peter: Ja, det kan du. De kan försvinna enbart genom att du lär dig “observera bort” tillräckligt många negativa och andra onödiga tankar m.m. som ligger till grund för dem.
Vivi: Vad menar du med “tankar m.m.”?
Peter: Jag menar allt det som brukar kallas medvetandeinnehåll, d.v.s. tankar, känslor, föreställningar, kroppsrörelser och -reaktioner. För enkelhetens skull förkortar jag det till “tankar m.m.”
Vivi: Men tänk om jag observerar bort sådant som är livsviktigt. Hur är det t.ex. när gäller vår upplevelse av fysiska symptom? Fysisk smärta kan ju vara en livsviktig och nödvändig signal om att något är på tok.
Peter: Ja, gäller det sådant som kan utgöra en fara för dig eller dem du värnar om kan du gudskelov inte observera bort det. Tvärtom blir du genom att observationsträna mer uppmärksam på de sinnesintryck, tankar, känslor och föreställningar som utgör livsviktiga signaler.
Vivi: Hur är det möjligt?
Peter: Efterhand som du sorterar bort alltmer av den information din inre del anser onödig kan du lättare upptäcka de signaler som är viktiga för dig. Föreställ dig t.ex. att du och jag sitter i ett rum någonstans. Ditt huvud är tomt på onödiga tankar medan mitt är fullt av sådana. Det börjar brinna. Det gäller därför att kunna ta sig ut därifrån snabbast möjligt. Vem reagerar snabbast, du eller jag?
Vivi: Jag förutsätter att svaret är jag.
Peter: Ja, eftersom det hos dig inte finns något onödigt som står i vägen och hindrar dig från att blixtsnabbt tänka det du behöver tänka här och nu för att kunna reagera rent fysiskt på sätt som gör att du kan ta dig därifrån så snabbt som möjligt.
Vivi: Men kan det inte finnas en risk för att jag genom observationsträningen blir mer uppmärksam även på negativa fenomen?
Peter: Nej, skulle du bli det beror det på att din inre del vill signalera att det är fråga om något viktigt som det är bra att du tar itu med.
Vivi: Du tycks ha en orubblig tro på att min inre del kan bedöma vad som är bäst för mig.
Peter: Ja, det har jag.
